Patricia-mitt-i-livet

Dagens inlägg tillägnar jag min lilla farmor,

som i går kväll lämnade jordelivet.

Farmor skulle fylla 92 år nästa helg, en aktningsvärd ålder måste jag säga. Hon har dessutom varit relativt pigg och bott hemma ända till för några månader sen då åldern började ta ut sin rätt och hon fick flytta till sjukhemmet. Så även om jag är ledsen för att hon är borta så känns det ändå OK med tanke på att hon haft ett bra liv in i det sista och fick somna in lugnt och fridfullt med sina söner vid sin sida.

Min farmor och jag har alltid haft en bra relation och jag har många minnen med henne.

Farmor lärde mig tidigt att handarbeta och vi kunde sitta i timmar och virka, brodera eller väva. Hon hade en stor vävstol hemma och jag minns hur kul det var när man fick börja sitta på pallen och hjälpa henne med väven och när jag fick skjuta iväg skytteln och slå för första gången, hur viktigt det var med rätt spänning på tråden så stadkanten blev rak och fin o.s.v.

Jag minns när farmor skulle lära mig näversöm, vilket jag tyckte var ganska svårt, men hon hade tålamod och hjälpte mig .. =)

Och ett annat tidigt minne var pepparkaksbaken hemma hos farmor före jul. Hon gjorde egen pepparkaksdeg (jag har fått receptet) och i en jättestor rosfri bunke, och vi fick baka så mycket vi orkade och vi fick äta massor med deg .. =)

Och ingen gjorde så goda pannakakor och rårakor som farmor, alltid så frasiga och goda.

Och farfar skulle alltid ha smör och socker på sin sista pannkaka .. =)

Och fiskpudding med skirat smör, det var en av mina favoriträtter när farmor frågade vad jag ville äta om jag skulle komma och hälsa på ... åh så gott det är. En rätt som jag starkt förknippar med farmor... =)

Ja minnena är många och visst trillar tårarna nu när jag tänker på henne, men jag vet att hon har det bättre där hon är nu, bland sina nära och kära på andra sidan och det känns helt OK även om det samtidigt är sorgligt. Vila i frid lilla farmor!

Trevlig helg på er!

Kram Patricia