onsdag 11 november 2009

Ett tufft dygn...


I går f.m. fick jag ett SMS när jag satt på jobbet... Det var älsklingen som berättade att Rozzi haft ett Epilepsi anfall igen.

Han kör sen ner henne till mig på jobbet så hon inte behöver vara ensam när han åker och jobbar. På eftermiddagen är det lugnt, jag fixar i butiken och hon är med mig.

Men sen vid 18.30 tiden så är det dags igen, då får hon ett anfall igen när vi ligger i soffan och tittar på TV.

Det anfallet var kraftigt och långdraget och jag hade fullt sjå att hålla henne när hon gick ur anfallet, för då händer det att hon vill fara runt fast hon inte kan stå på benen och då måste man hålla fast henne så hon inte river hela huset och gör illa sig.

Efter det anfallet ger jag henne en Stesolid för att minska risken för ytterligare anfall...order från veterinären...



Lagom lugnet lagt sig igen så får hon ytterligare ett jättekraftigt anfall vid 22.30 tiden. Även den här gången försökte hon ta sig upp när hon gick ur anfallet, fast benen inte bar och jag fick kämpa med all min kraft för att lyckas hålla henne någorlunda stilla...fy sjutton, jag var totalt slut i kroppen efteråt. Det är inte lätt att "brottas" med 44 kg rottweiler... =(

Älsklingen kom hem från jobbet efter 23.30 och vi gick och la oss. Rozzi hade inte riktigt kommit till ro efter anfallet och höll på och vandrade runt en bra stund innan hon kunde lägga sig och sova.

Men klockan 03.38 vaknar jag av att jag hör hon hur börjar tugga fradga och vet på engång vad som är på gång, så jag smög upp och satte mig vid henne genom anfallet. Även denna gång ville hon upp och fara runt efter anfallet men nu var ju älsklingen hemma så vi kunde hjälpas åt att hålla henne. När anfallet var över gav jag henne ännu en Stesolid och än så länge har hon tack och lov inte fått fler anfall idag.

Som tur är så har blödningen från analsäcken lagt sig och håller på och läker... Stackars Rozzi, hon har haft några tuffa dagar nu...

Nu är jag helt slut i kroppen, så idag har jag tagit det lugnt och mest vilat. Men snart är det dags att göra sig redo för att ha öppet i butiken mellan kl 16-18.


Det var allt för den här gången...

Kram Patricia

17 kommentarer:

Dubbelörn sa...

Stackars kracke... Måste vara fruktansvärt att se henne så :(.

Varma styrkekramar

Uttan sa...

Nej fy vad otäckt Ni måste bli jätte oroliga och aldrig kunna koppla av riktigt.
Lämna henne är ju en stor oro.
Vi lämnade aldrig Manne ensam för vi var så rädda att anfallen skulle komma när vi inte var hemma.Sen var ju han valp och det försvann,men jag tyckte anfallen var fruktansvärt otäcka.
Lider med Er och stackars lilla Rozzi.

Lycka till med butiken i kväll.
Varma kramar!

Malin - Ebbas änglar sa...

Men stackars fina Rozzi......
Det måste även vara väldigt jobbigt att se henne få anfallen.

Tack för dina ord, det värmer med omtanke.
Kram Malin

Mina Gouldsamadiner sa...

Stackars,stackars lilla Rozzi och stackars er som kämpar på med detta.Vet hur det är att ha sjuka djur,det sliter hårt,men man gör ju allt för sina små älsklingar så länge det går.Kram på både dig och Rozzi.

Photo by Maria sa...

Tycker så synd om henne.. Vet ju hur slut man blir efter et anfall och antar att det är skitjobbigt innan det kommer med.. :-(

Hoppas hon inte haft några mer idag och att ni kunnat mysa istället..

Kram
Mia

Yvonne L sa...

Men stackars Rozzi så mycket det varit för henne på bara ett par dagar. Jobbigt för er också. Det måste vara en väldig oro med epilepsin, jag var inne på Rozzis hemsida och läste lite där. Är det alltid så att hon får flera anfall på en dag?

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Just nu hittar jag inte ord, men du vet att jag lider med dig. Jag blir väldigt ledsen, önskar jag kunde trolla bort denna skitsjukdom. Jag beundrar ditt lugn och stark måste du vara för och hålla henne. Troligen känns det som tåget kört över dig idag..
Lilla goa (ja så liten är hon ju inte) Rozzi, hoppas det får vara lugnt läänge nu.
Bamsekramen
AnnaMaria

Therese sa...

Kram till er och Rozzi, hur tufft det än må vara så minns ni det med kärlek. Det gör jag när jag tänker tillbaka på min rottis Dobby som blev FÖR sjuk så vi var tvungen att ta bort honom i sommras... Usch. Saknar honom så ofantligt. Kram!

Stina sa...

Nämen fy då. Stackars er också.

Jag har haft epilepsi. Jag vet ju inte hur det är att vara hund och ha det. Men det är säkert lika tröttsamt och jobbigt.

Kram Stina

Nina sa...

Åh... Missade ju det här när jag inte kunde sitta vid datorn. Hoppas det är lugnt nu! Både med bölden och anfallen.

Kramar om er!
Nina

Lena sa...

Lilla lilla fina Rozzi ( ja inte liten då förstås egentligen) men tycker så synd om henne och er, vad jobbigt att ha det så här, sådan oro hela tiden.Hoppas allt är lite bättre nu ändå..Kram till både Rozzi och er...

Karin sa...

Ojojoj, jag vet vad ni går igenom. Min förra flathane Rocko hade också epilepsi. När hunden ligger där och krampar känner man sig så hjälplös, man kan ju inte göra någonting i stort sett. Behåll lugnet, så kanske det ordnar sig :]

~~♥ Mamma Millan ♥~~ sa...

men söta goa "lilla" Rozzi:(Stackare där!!!!
Åå hoppas att hon fått slippa mer anfall u, så himla otäckt!!! Jobbigt för både henne o er!!!

var med om en medresenär i min sovkupe som fick ett ep anfall, när jag tåglugffa för länge sen...o det var ingen vacker syn han var blåvit i ansiktet o tuggade på tungan o masor av fragma, skakade massor, nödbromsen drogs o massor av anbulans o poliser anlände..såå otäckt!! Jag klarade nappt att se, mådde så illa att jag var nog lika vit som han:(

BAMSE KRAM TILL DIG O ROZZI!!!♥

Furulundskan-Bettan sa...

Usch, jobbigt med epilepsi. Fasters hund hade det när jag var liten. Inge vidare alls.
Va kul att det gick bra på modevisningen! Låter jättekul att ordna sånt! Tyvärr tror jag inte det skulle funka här hemma..
Det jag skulle fråga dig var om du skulle kunna maila lite bilder från din butik? Hur du löst med klädställningar osv. Funderar på att köpa en friggebod eller liknande så att jag kan ha varorna uppe istället för nedpackade. Och att såklart kunderna kan komma till mig istället också!

Ha en fortsatt trevlig tisdag!

Kram i ruskvädret

Lisas torp sa...

Oj, så jobbigt ni har det! Inte lätt när djuren är sjuka och inte kan komma till tals!
Jag förstår att du måste vara helt slut, både oron och att vara vaken!

Hoppas innerligt att allt löser sej till det bästa!
Kramar
Lisa

Uttan sa...

Kikar in för att önska Dej en trevlig helg!

Hoppas allt är bra......

Kramar!

Hemmet Är Min Borg sa...

stackars lilla Rozzi som har detta ,jobbigt både för er o henne ,hoppas det är bättre nu
kramis