fredag 18 mars 2011


Dagens inlägg tillägnar jag min lilla farmor,
som i går kväll lämnade jordelivet.

Farmor skulle fylla 92 år nästa helg, en aktningsvärd ålder måste jag säga. Hon har dessutom varit relativt pigg och bott hemma ända till för några månader sen då åldern började ta ut sin rätt och hon fick flytta till sjukhemmet. Så även om jag är ledsen för att hon är borta så känns det ändå OK med tanke på att hon haft ett bra liv in i det sista och fick somna in lugnt och fridfullt med sina söner vid sin sida.

Min farmor och jag har alltid haft en bra relation och jag har många minnen med henne.
Farmor lärde mig tidigt att handarbeta och vi kunde sitta i timmar och virka, brodera eller väva. Hon hade en stor vävstol hemma och jag minns hur kul det var när man fick börja sitta på pallen och hjälpa henne med väven och när jag fick skjuta iväg skytteln och slå för första gången, hur viktigt det var med rätt spänning på tråden så stadkanten blev rak och fin o.s.v.

Jag minns när farmor skulle lära mig näversöm, vilket jag tyckte var ganska svårt, men hon hade tålamod och hjälpte mig .. =)

Och ett annat tidigt minne var pepparkaksbaken hemma hos farmor före jul. Hon gjorde egen pepparkaksdeg (jag har fått receptet) och i en jättestor rosfri bunke, och vi fick baka så mycket vi orkade och vi fick äta massor med deg .. =)

Och ingen gjorde så goda pannakakor och rårakor som farmor, alltid så frasiga och goda.
Och farfar skulle alltid ha smör och socker på sin sista pannkaka .. =)

Och fiskpudding med skirat smör, det var en av mina favoriträtter när farmor frågade vad jag ville äta om jag skulle komma och hälsa på ... åh så gott det är. En rätt som jag starkt förknippar med farmor... =)

Ja minnena är många och visst trillar tårarna nu när jag tänker på henne, men jag vet att hon har det bättre där hon är nu, bland sina nära och kära på andra sidan och det känns helt OK även om det samtidigt är sorgligt. Vila i frid lilla farmor!


Trevlig helg på er!
Kram Patricia

8 kommentarer:

Uttan sa...

Så fint Du skriver om Dina farmor och så länge Du har fått ha lyckan att få ha Henne. Minnen är underbara. Och tänk vad mycket hon fått uppleva.Barn,barnbarn,barnbarnsbarn och det blir väl tom barnbarnsbarnbarn eller hur blir det?
Men det blir tomt en människas stund på jorden är över. Konstigt egentligen.
Tänkte på Mor och Far häromdagen.....tänk att Jag aldrig får träffa dem igen det är en underlig känsla.
Hon har det bra Nu Din Farmor och nu får Hon träffa Min Farmor som också lärde Mej handarbeta och väva.

Sköt om Dej!

Varm Kram!

Nina sa...

Många fina minnen som alltid kommer finnas där <3
Kramar om!

Lena sa...

Vilket vackert fotografi. Visst är det så att det gör alltid ont att mista. Min mormor blev 82 år och gick bort för 10 år sedan, hon var vår lilla sago mormor och Josefines bästa vän, de låg på golvet tillsammans och lekte med barbie...Du har alltid dina minnen och de ska man vara glad för. Kram till dig

Amy sa...

Beklagar sorgen.
Det är tur att vi har våra minnen kvar, då lever de vidare i oss. =)

Anna sa...

Beklagar sorgen Patricia. Vårda minnena av farmor så lever hon vidare så länge ni minns. kramar

Stina sa...

Så fint du skriver. Påminner om min farmor väldigt mycket, som jag saknar som bara den.
En stor kram till dig gumman.
Stina

Photo by Maria sa...

Härliga minnen har du nu efter din farmor, de kan ingen ta ifrån dig.. De kan man plocka fram när det kommer dagar av saknad efter henne..

Många varma kramar
Mia

vita drömmar och svarta tassar sa...

Åh! vilka underbara minnen du har efter din lilla farmor....så härligt att känna den värmen.

önskar dig en mysig helg!
kram wivi
(mysig blogg du har)